Tävling hos lillsnörpa!
Den här tävlingen gillar jag!
Så här ser mitt önskemotiv ut:
Jag skulle vilja ha en målning på en enhörning. Kanske bor den någonstans i närheten av det vackra slottet som lillsnörpa tidigare har målat. Den här enhörningen har sin egen favoritblomsteräng. Antingen betar hon fridfullt, eller så tar hon ystra glädjeskutt och kastar med manen för att solen skiner så härligt.
Enhörningen har många vänner i naturen och trivs med livet. Vatten tycker hon också om, och går ibland till den lilla skogstjärnen för att dricka...
Enligt myten kan endast den som är väldigt god lyckas med att få se en enhörning...
Behöver jag tala om att jag älskar sagor?
Vill ni också vara med i lillsnörpas tävling, så klicka här.
Nemi är kanon
Expediten:
- Springan mellan skinkorna är det nya dekolletaget.
Nemi:
-Jag känner mig gammal.
Serien Nemi som tecknas av Lise Myhre är kanon. Om du inte har läst den någon gång, så gör det. Skratt utlovas!
Vet ni vad ni inte vill?
Just nu vet jag att jag inte vill skotta, klättra i snövallar för att ta mig in i min bil. värma frusna lås med tändare, eller frysa. Jag vill inte heller köra fast och slira.
Jag vill mycket hellre ha det varmt och mysigt hemma.
Vet ni vad ni vill, eller inte vill?
Handgjort 70 års kort
Så jag har klurat lite...
Det skulle vara text på kortet, och eftersom jag inte är någon expert på kalligrafi, så fuskade jag med datatext. För att kunna skriva snyggt för hand behöver jag ha tid på mig att öva.
Jag fick i alla fall ihop ett kort till slut, enbart med material som jag redan hade. Sen fuskade jag faktiskt genom att ta en clipartbild.
Här är i alla fall resultatet:
Kortet ligger i en cellofanpåse. Därför ser det lite randigt ut på bilden.
Jag gör gärna kort på beställning, men vill ha gott om tid på mig. Det kan ju hända att jag behöver köpa något nytt material. Dessutom är det roligt att hinna fundera och komma på ideer.
Nu ska jag se vad ni andra har haft för er!
Kreative blogger
Hon har utmanat mig att lägga ut 7 av mina finaste kort.
Nu har jag inte så många kort färdiga för tillfället, så jag vet inte direkt om de är de finaste. Men här kommer i alla fall lite kort:
Nu skickar jag de bägge awarderna kreativ blogger vidare till:
lillsnörpa
Mitt krypin
Speja
Jenna
Markattan
Nanna
Daniel
Instruktioner om hur man gör står i förra inlägget.
Tack så mycket Charlotte och anjocapi!
Award
De är utformade lite olika, så jag tar en i taget. Först Charlottes:
Här följer 7 fakta om mig:
1. Jag älskar kaffe.
2. Jag var med i en uppsättning av Jesus Christ Superstar för några år sen.
3. Jag älskar choklad.
4. Jag har bott i Spanien.
5. Elisabeth Nemert är en av mina favoritförfattare.
6. Jag drömmer om att åka till Scottland.
7. Jag kan se filmen Star dust hur många gånger som helst, och ändå roas av den, precis som ett litet barn.
Kopiera awarden på din blogg.
Länka till personen som gett dig awarden.
Berätta 7 intressanta fakta om dig själv.
Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till.
Länka till deras bloggar.
Lämna en kommentar i deras blogg om att du gett dem awarden.
Nu tar jag en paus. Fortsättning på det här kommer strax...
Senil?
Tänk er att bägge är blå.
Föreställ er att den ena innehåller hårstylingsmojs. Den andra ansiktskräm.
Innehållet i bägge burkarna är vitt.
Om man skulle förväxla dessa båda burkar...
Är det ett tecken på senilitet?
Behöver ett svar.
Aj!
Igen.
Aj.
Oj!
Någon som vill ge mig massage?
Snälla?
Handgjort kort till baby
Här kommer ett nytt kort.
Hoppas att ni alla har det riktigt bra!
Ingen konst att vara modig om man inte är rädd
Jag har varit hos tandläkaren. Och det finns änglar som beskyddar mig, för jag slapp rotfyllning. Min tacksamhet känner inga gränser.
Ändå var det ett skräckfyllt äventyr. Ända sedan i våras har jag gått med en provisorisk lagning av ett stort hål, med medicin i tanden för att läka den, och för att därmed slippa rotfylla. Jag har fasat för att återvända till tandläkaren och få min dom.
Och nu gick det alltså bra. Om det inte vore för paniken. Jag blev riktigt ordentligt rädd där jag låg i stolen. Trots att den snälla tandläkaren nöjde sig med att ”bara” laga hålet.
Man kan säga att jag gjorde en Bridget Jones. Kanske minns ni när hon kliver av löpbandet på gymmet, och faller ihop? Jag gjorde något liknande när jag reste mig ur tandläkarstolen. På stapplande ben tog jag mig därifrån, men försökte skärpa till mig när jag passerade väntrummet (och de stackare som stod på tur). Kortet stoppade jag upp och ner i automaten när jag skulle betala. I ren chock, förmodligen.
Jag vet att det finns de som har det värre. Men det gör inte min rädsla mindre. Nu tänker jag borsta tänderna som aldrig förr, skölja med sånt man ser på reklamen, och tandtråda så noga att jag kommer att bli vida känd för min tandhygien (inte för att den har varit så illa innan heller, jag hör till dem som har fått skador av alltför noggrann borstning).
När jag ändå är i farten, så kanske jag slutar äta godis också. Denna åtgärd borde kunna minska risken för att behöva uppleva den här typen av traumatiska händelser i fortsättningen.
Men nu ska jag fira. Och jag är stolt!
För det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd!
Kort för liten prinsessa?
Här kommer ett rykande färskt gratulationskort:
Kanske är det lämpligt för en liten prinsessa?
Upptagen Tiger Woods?
Kollega A:
-Det var ett tag sen man hörde nåt nytt om Tiger Woods.
Kollega B:
-Ja, han är ute på en ny "18-håls runda".
Ta, ta, ta, taaaaaa!
Jag har i dag gjort årets träningspremiär, trots ryggont. Passet hette Afro power lätt, avsett för såna som är lite rehab (eller bara allmänt otränade).
Jag har börjat på ett nytt gym (nytt för mig, alltså). Det tillhör inte någon av de stora kedjorna, och ligger dessutom något ocentralt. Å andra sidan, så har de gratis parkering och gamla hederliga klippkort. De andra gymmen i stan vill att man tecknar autogiro, men det vill inte jag.
En positiv överraskning fick jag efter passet, när jag såg att gymlokalen börjat fyllas av både unga killar och gamla tanter. Det är kul med blandade åldrar, tycker jag.
Jag är mycket stolt över mig själv!
Nu håller jag tummarna för att min blivande styrketräningsinstruktör är både manlig och snygg.
Kul att vara svensk!
Varför behöver pensionärerna pension över huvud taget?
De kan väl i stället leva på sina rika barn, som inte alls är arbetslösa.
Om det skulle kärva kan man sälja segelbåten, eller Ferrarin.
Vadå, sjukpensionär och inga vuxna barn att leva på?
I värsta fall, om det kniper, får man göra sig av med tjänstefolket, så går det säkert vägen.
Det är kul att vara svensk!
(Om någon undrar, så är jag lite ironisk)
Läser!
Just nu är jag inne i att läsa en bok. Den heter Inte längre nunna, och handlar om författaren Helene Hägglunds egna upplevelser av klosterlivet. Framförallt handlar den om maktmissbruk inom den katolska kyrkan. Jag vet inte om jag skulle ha hittat till den här boken om jag inte mött författaren, som råkar vara min granne. Det gör berättelsen mer verklig för mig, och jag läser med stort intresse. Som ni säkert redan har förstått så är hon inte längre nunna. Det här är hennes story!
